En tidig lördag morgon och min sista dag…

Det är tidig morgon. Jag vaknar och inser att detta är min sista dag i Zanzibar, i Dar och i Tanzania. Ikväll lyfter vi från Tanzanias mark och styr kosan mot Istanbul där vi skall spendera 24 timmar och göra stan! Ännu en kulturchock!

Det är med blandade känslor som jag smyger upp och tar på mig. Jag tar med datorn och smyger försiktigt ut ur Pernillas och mitt rum! Jag går upp till takterrassen och sätter mig. Jag är alldeles själv och solen har precis gått upp! Den riktiga värmen har inte hunnit komma och det är sådär morgonsvalt och skönt. Stan är tyst runt om mig och har inte riktigt vakna än.

Jag sitter och skriver och njuter av min sista morgon på Zanzibar för den här resan. Min sista morgon är alldeles underbar i sin enkelhet och jag sitter här och njuter av livet, ensam.

Bara jag och mig själv.

God morgon allihopa! Nu skall jag äta frukost!

Sista kvällen på Zanzibar… Och ön visar sig från sin bästa sida

Vår sista kväll på Zanzibar är här… Det är med blandade känslor som vi väntar in den på African House, för att se den fantastiska solnedgången. Jag känner mig både redo att åka hem, men samtidigt vill jag stanna.

Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag saknar en riktig dusch. Inte bara en kall tunn stråle vatten som gör att det knappt går att skölja ur håret. Ett riktigt täcke saknar jag, men inte för att det är kallt och jag fryser. Jag saknar tyngden, tryggheten och mysigheten att krypa under täcket och gosa in sig! En annan sak som jag saknar är nytvättade rena kläder! Det är en lyxvara som vi inte har nu i slutet av resan. Nu går man mer efter kriteriet, vad är minst smutsigt? Lite äckligt men sant! Man är inte så kräsen här nere, det kan man inte vara! Kläder tvättas i handfatet med Y3 och hängs på tork under fläkten…

Men när solen väl hade gått ner så beställde vi in lite god mat. Eftersom det var sista kvällen så åt vi på African House och lyxade till det lite! Medan vi väntade på maten började jag leka lite med inställningarna på kameran… Resultatet ser ni ovan!

Jag och Pernilla åt en underbar hummer! Kändes jättelyxigt, men sanningen är att den kostade lika mycket som pastan. Pasta är snarare lite lyxigt här, det är i alla fall intrycket man får. Oavsett var hummern utsökt och Pernilla och jag var mycket nöjda!

Efter African House gick vi till matmarknaden för att möta upp och säga hej då till Hashim och hans goa familj! Innan de kom hann vi dock dricka alldeles nygjord sockerdricka! De pressar sockerrören när man har beställt, klämmer i lite lime och sen är det klart! Det var jättegott och påminner lite om avokadojuicen vi druckit på slavmarknaden! När Hashim sen kom åt vi även en Zanzibarpizza som efterrätt. Vem kan säga nej till banan och nutella?? Inte jag i alla fall!

Den här lilla prinsessan fick sitta hos mig en stund! Sist träffade vi henne när vi var hemma hos Hashim och åt middag. Då hade jag röda naglar, vilket hon blev helt fascinerad av! Idag hade jag tyvärr inte det men det gick så bra ändå! Hon är riktigt social och inte särskilt rädd av sig. Men mot slutet blev hon allt lite trött, vi med för den delen. Det börjades gnuggas i ögonen med hela handen och plötsligt var näsan i vägen. Är de inte för goa då?!

Fredagen den 13e – börjar likna en riktigt bra dag!

Vi satte oss även idag på samma ställe! Ett kanonställe och det finns inga distraktioner. Man måste skriva och det är precis vad vi behöver just nu! Johan är så fokuserad och det får mig att ha dåligt samvete. Kanon för då skriver man så tangenterna glöder!

Men när magen kurrade olidligt högt blev det som vanligt lunch på Lukmaan! Jag gillar verkligen det stället och de har många goda rätter att välja mellan!

Efter det gick vi tillbaka för att skriva någon timme innan vi skulle gå till färjan. För med färjan skulle Hannas två masajvänner komma! Och ni kan gissa hur spänd och förväntansfull jag var! Herregud, det kändes som om jag skulle träffa två världskändisar! Vi passade även på att köpa våra biljetter för morgondagen, då är det tyvärr dags att lämna Zanzibar och påbörja den långa resan hem…

Nu har jag tagit mina kort och kan nöjd åka hem till Sverige igen! Men ni måste erkänna, de är galet coola och snygga!

Vi lämnade Hanna med masajerna och strosade iväg för lite sista sovernirshopping. Vi var helt slut efter att det har varit strålande solsken, därmed väldigt varmt, för första gången på mer än en vecka! Vi var därför tvunga att stanna till vid African House för att få en svalkande Ice Tea! De för dem helt själva och de smakar olika varje gång. Det dem har gemensamt är dock att alla är väldigt goda!

Men sen var det dags att sluta lata sig och gå hem och skriva! Men det gjorde vi med lite lättare steg efter en sådan kanoneftermiddag!

Mellanmål måste man ha…

Vi är alla beroende av mat. Mellanmålet är en mycket välkommen paus på eftermiddagen när man börjar bli trött, både i huvudet och på uppsatsen!

Vi har ganska roligt så här dags på dagen och nivån på humorn är inte alltid särskilt hög. Men det gör inget, värre kan det vara än att man är lättroad!

Johan får tex. en massa extra energi och börjar styrekträna med hemmagjorda tyngder! Gör han inte det hjälper han Pernilla att skära upp ananasen som hon dessutom är allergisk mot…

Sen sätter vi oss och skriver. Vi försöker se smarta, agera tänkandes och leverera briljanta analyser… Det går sådär… Men detta är i alla fall den berömda takterrassen som jag brukar skriva om!

Fredag den 13e… Inte bra!

Idag är det fredagen den 13e. Inte bra. Jag tänker på pappa som helst inte vill lämna huset. Riktigt så skrockfull är jag inte men jag är likväl skrockfull. Idag är det totalförbud för nycklar på bordet, även om de ligger på sin nyckelring. Vi har haft livliga diskussioner om nyckeln då ligger eller inte ligger på bordet. Jag har hävdat bestämt att den gör det, medan de andra hävdar motsatsen. Jag brukar tillåta det, men inte idag. Idag är det min skrockfullhet som får styra!

Men efter att ha överlevt frukosten, utan nycklar på bordet, så håller jag en tumme (inte två) för att resten av dagen skall gå bra!

Nu skall här skrivas…

Nu har uppsatsstressen satt in för fulla muggar och vi skriver och skriver! Vi gick som vanligt upp vid halv åtta för frukost!

Idag har vi suttit i samma byggnad som Rädda Barnen har sitt kontor och som förövrigt är platsen där Johan brukar hålla hus. Vi har nämligen hittat en lokal där man kan sitta och plugga vid bord! Om man inte har en dator får man låna en där och jag har sett att många kommer dit för att logga in på universitetets hemsida. Det verkar vara mycket onlinekurser här!

Sen blev det i vanlig ordning lunch på Lukmaans innan det var dags att gå och köpslå! idag hade vi siktet inställt på kryddor, då vi ändå är på en kryddö! Men ingen av oss var väl egentligen på humör för att köpslå, vi ville bara ha kryddorna, göra en snabb och effektiv inhandling. Men det kan man ju bara drömma om! Man måste köpslå om precis allt!

Men vi fick tillslut våra kryddor och vi gick hem och tog en siesta! Vi avslutade kvällen på en mysig takterrass där vi åt den godaste King Fishen på länge! Så himla gott var det! Kvällen avslutades på samma ställe som alltid! Kan ni gissa var?

Ja, alldeles riktigt, The African House. Varför ändra på ett vinnande koncept??

Elen är tillbaka – För en stund i alla fall…

Generatorjakten blev inte så lyckad som vi hade hoppats på! Först gick vi till Livingstones. Där var det dock inget ljus och fläktarna stod stilla. Står fläktarna stilla vet man att det inte finns någon ström!

Vi gick då till vår andra favorit, the African House! Det är egentligen ett fyrstjärnigt hotell, förutom den underbara terrassen. Så vi var säkra på att de skulle ha ström via en generator. Men när vi kom ut på terrassen träffade vi den engelska ägarinnan. Hon berättade att deras generator var sönder och att hon väntade in delar som skulle levereras inom de närmaste dagarna… Förhoppningsvis. Allt är lite Hakuna Matata här.. Likaså är det med strömmen. Tydligen kan det ta allt från 20 min till ett dygn innan den kommer tillbaka…

Vi satte oss och tog en ice tea medan vi försökte komma på vad vi skulle göra. Stressen gjorde sig verkligen påmind och vi tänkte desperat på vad vi skulle göra! Vi måste skriva!

Sen medans vi satt där kom äntligen strömmen! Vi hittade varsin kontakt och satte oss genast att skriva. Hetsskrivning och laddning blev det! Så skönt att få gjort lite! Vi satt där i ca 1 1/2 timme innan vi gick och mötte upp Johan, Hanna, Julia, Mia och deras svenska kompis Johan. Alla svenskar killar som vi har träffat här nere heter alla Johan… Lite lustigt!

Men sen gick strömmen igen. Vi skrev tills våra batteri tog slut och sen beslutade vi oss för att det var dags att göra lite souvenirshoppa istället för att bara sitta. Shoppingen skall ju ändå faktiskt göras och lika bra att passa på nu!

Medans vi shoppade lite kom vi också på att det kanske inte var den ultimata shopping dagen… Utan ström kan man ju inte se sakerna man tittar på… Mindre smart men det gick bra och vi fick handlat lite. Men efter all prutning så var vi förtjänta av en kopp te! Teabstinensen här nere är svår! Kommer dricka te i löjliga mängder när jag kommer hem!

Strömmen kom tillbaka en snabbis och vi satte oss för att plugga en stund på vårt rum! Snygg hals jag har va? Gamen kan bli mitt nya smeknamn tror jag!

Men sen gick den igen! Ingen generator fanns det heller så det var tända ljus i en gammal spriteflaska som fick sprida ljus! Vi gick då och åt middag på matmarknaden och vi intog varsin Zanzibarpizza! Det är ett stort torg där det finns massor av stånd med all möjlig mat, dricka och sötsaker. Det ligger precis vid vattnet så där sätter man sig och äter lite gott!

Gott om katter finns det också! Hanna lyckades ta detta läskiga kortet! Kolla in kattens gröna ögon, Läskig värre!

Tisdag morgon…

Då regnar det idag! Igen… Men det gör inte så mycket. För regnar det så gör det inte så mycket att man sitter inne och skriver. Då kliar det inte i hela kroppen att man vill ut i solen och göra någonting, bada kanske?

Men idag regnar det som sagt. I natt regnade det så mycket att jag blev väckt av ojudet och fick stoppa i öronpropparna! Alla hus här har plåttak och när det regnar här så regnar det verkligen!

Så vi var uppe tidigt idag och började skriva på uppsatsen! Nu är det ju inte långt kvar till inlämning och det känns! Usch, inte så roligt längre, stressen och pressen börjar göra sig påmind nu. Slut på det roliga och dags att fokusera!

Godisjakt…

Efter lunch får jag och ibland de andra ett galet sug efter något sött. Allra helst en Mars! Jag vet inte varför det är så men det är bara att acceptera. Jag har försökt att undantränga det men det går inte. Som tur är Hanna och Pernilla nästan lika illa drabbade som jag!

Så, efter lunch gick vi iväg på godisjakt. Det är inte så jättelätt att hitta choklad i ett sådan här varmt land! Men vi har hittat en affär som både har mars och den är inte smält! Men han har varit stängd i två dagar, eller det var vad vi trodde. För idag var Hanna med oss på jakten (hon har varit i Dar i två dagar)!

Vi fick oss ett gapskratt när vi insåg att vi hade gått förbi vår affär de två senaste dagarna och hoppats att den stängda grannen skulle vara öppen. Men det är han ju aldrig. Jag brukar ha bra minne, men inte den här gången tydligen!

Efter godisjakten började det åter regna. Vi blev helt dyngsura som ni kan se. För att trots att det har regnat hela natten och morgonen fattar vi fortfarande inte att man skall ta med sig ett paraply eller poncho när man går ut!

På mig ser man det inte så tydligt men hela min skjorta är dyngsur! Byxorna med för den delen! Kändes som man fått sig en ordentlig dusch med kläderna på!

Det var inte mycket annat att göra än att ta fram den gamla klassikern, tvättlinan! Den har varit guld värd här! Vi hänger den bara under fläkten så torkar det oftast på nolltid!

Bara ett litet kort för att visa den fina ordningen vi har här… Det är inte lätt att hålla ordning på alla saker men som tur är har vi en extra säng att dumpa allt på!

En vanliga måndag på Zanzibar…

En vanlig måndag på Zanzibar börjar med att man vaknar av sig själv vid så där sju tiden… Man ligger och drar sig lite, både för att det är skönt men mest för att man KAN. Det är något lite lyxigt att vakna tidigt och ligga och dra sig utan att hela dagen rinner iväg…

Sen tar man på sig något bekvämt och skönt, borstar tänderna, sätter håret i en toffs och går barfota upp till takterrassen två våningar upp. Där sätter man sig vid ett av de tre borden och serveras genast ett fat med frukt. Oftast banan och ananas, men har man tur som idag, så serveras man banan och vattenmelon som jag älskar. In kommer också en kopp te. Lite samma sak här. Oftast får man något slags kanelte men har man tur får man ett som smakar stark te med en hint av citron. Det älskar jag!

Sen sätter vi oss och skriver. Helst sitter vi på takterrassen. Det är så mysigt att sitta där när det regnar och svalt och fläktande när det är varmt! Vi sitter där tills magen börjar kurra och då går vi bort till Lockmans, som är vårt favoritmatställe. Vi springer mellan skurarna!

Sen mutar vi oss själva med något gott och fortsätter att skriva ett tag till. Bara inte mat koman sätter in, då är det kört

Runt sextiden brukar vi sammanstråla med Johan och äta middag. Mycket av vår tid har kretsar runt mat. När vi äter lunch bestämmer vi alltid med en gång vart vi skall äta middag osv… Vi är alla lite matgalna! På vägen till ett av matställena passerar stan och den är så fin i skymningen!

Efter middagen intages det obligatoriska teet på African House! Det är nästan dagens höjdpunkt! Sen brukar vi vandra hemåt, sitta och prata, kolla på film , läsa eller skriva… Lite olika vad som faller än in… Men sanningen är att vi oftast somnar runt 22…Helt slut